Den där känskan när jag slår upp ögonen och ingen väckarklocka har ringt utan jag fått sova tills kroppen säger att det är dags att gå upp och ta tag i dagen. Som ett inställt Carpe Diem (fånga dagen), eftersom jag sällan sover bort den dag om jag inte är sjuk. Känslan som uppnås är fantastisk, börjar röra på varje liten del av kroppen för att sakta skaka igång maskineriet, sträcka på sig och till sist höra Brummel lilla och snusa vid huvudändan. Det är trygghet det :)
Nu känner jag doften av frukost och magen börjar krurra, dags att sätta i sig lite energi och fortsätta ta del av dagen.
Kommentera