Jag skummade hyllorna för att se vad som stod där, med ryggarna mot mig kunde jag läsa deras titlar och försöka förstå vad de skulle innehålla. Jag letade efter den titel som skulle innhålla något lite magiskt och lite av en annan värld så att jag kan få vandra iväg min mig egen fantasi. Jag hittade inget jag sökte efter, bara titlar med mord, sorg och sliskig kärlek. Jag tittade på den flera gånger och tänkte nej.. skummade igen och stannde på samma bok och tänkte än en gång nej jag vill ha något annat.
Det tog inte mer än fyra rader förän tårarna rann längs kinderna och hjärtat smärtade. Jag hade köpt Rosa Boken. Jag visste vilken av berättelsena jag ville läsa, jag följer hennes blogg varje dag för att peppa mig själv och få självinsikt.. jag visste det tragiska öde hon drabbats av och jag känner igen mig. För mig är cancer död. Så många, så många fina människor har fått ge sina liv till denna hemska svulst. Jag kan inte tänka på dessa vackra människor utan att känna tårarna bränna mot ögonlocken, halsen smärta och hela kroppen svider. Sorg gör ont och sorg försvinner aldrig.. det blir bara lättare att hantera ögonlicken där sorgen övermannar en och försöker pressa en mot marken.
Denna bittra erfarenhet att förlora någon till ett hot som gör dig maktlös, skapar en annan medkänsla för dem som sitter i samma sits. Båda vet att ilskan finns där. Ilskan för att en sjukdom tog dina älskade ifrån dig i en tid av smärta och ovsshet. Alla kommer att dö men jag tror de flesta önskar sig en död där sömnen tar dig från jordelivet och inte sviterna av det lidande du haft för en äcklig svulst..
Gösta von Casper jag saknar dig än precis som ni andra som lämnat jordelivet
Kommentera