Jag vill gilla facebook, jag vill tänka snälla tankar om alla som är där men jag får magont och panik emellanåt.. flera av mina väldigt fina kurskamrater verkar har super spännande jobb där de får utvecklas och eller ja jag tror att det är så.. och det skapar oro och ja smått ångest över det jag gör..jag borde slänga det åt fanders och aldrig kolla på den igen.. hatkärlek till 100 %
Jag känner mig som en lite skit som inte jobbar inom det hon ska, vad då ska? var kommer det ifrån finns det något som man måste jobba som pga av den utbildning man examinerats ifrån? Både ja och nej vill jag svara på den frågan. Jag vet någonstans där inne att om jag älskar det jag gör så kommer andras "uppdateringar" om deras fina liv att vara som när solen lyser mot huden att de värmer och göra en glad. Det är obehagligt att känna så här jag har ju alltid varit så säker men inte längre. För många vägskäl att välja på, för många tankar ... det ska bli skönt med sommar, sommar med glass och solglasögon..
Jag känner mig som en lite skit som inte jobbar inom det hon ska, vad då ska? var kommer det ifrån finns det något som man måste jobba som pga av den utbildning man examinerats ifrån? Både ja och nej vill jag svara på den frågan. Jag vet någonstans där inne att om jag älskar det jag gör så kommer andras "uppdateringar" om deras fina liv att vara som när solen lyser mot huden att de värmer och göra en glad. Det är obehagligt att känna så här jag har ju alltid varit så säker men inte längre. För många vägskäl att välja på, för många tankar ... det ska bli skönt med sommar, sommar med glass och solglasögon..
4 kommentarer
Annso
26 Apr 2012 18:17
skit i de andra, de kanske gör så allt SER bättre/spännande ut ;)
krama <3
tweet
26 Apr 2012 18:52
Jo så är det nog :-)
StoraSyster
26 Apr 2012 22:35
Äh, vem jobbar med det man pluggat till egentligen? ;) inte jag iaf :P (vet ju knappt vad jag borde jobba med efter det jag pluggade)
Så länge man trivs med det man gör så tror jag det är rätt!!
Paulina
21 Sep 2012 21:41
Åh, vad skönt att läsa att jag inte är ensam om att ha haft den känslan! Jag gläds ju givetvis för personerna, och för att det går bra för folk med vår utbildning generellt, men samtidigt så kan jag känna ett styng av avundsjuka. Ett stråk av misströstan, en skopa av prestationsångest och den, säkert överdrivna, känslan av att "alla" utom jag får jobb som de verkligen vill ha som har med djur att göra. Och det svidande - jag kanske aldrig får göra det själv. Så många välutbildade, erfarna och skitbra människor, så få jobb..
I somras sade min chef "Paulina, du som kan djur, du kan väl handlägga ärenden med nedgrävning av häst?". Ja, att kolla att ett kadaver inte förorenar vattentäkt är det närmsta jag kommer att arbeta med djur. Nej, förlåt. Har jag tur så klagar någon på skällande hundar.
Så tack, för att du berättar. Så jag har något att spegla mina skamfyllda känslor i.
Kommentera